Böcker om tv-spel

November 15, 2011 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

Ste Curran har skrivit många böcker om tv-spel och faktiskt tar han ofta upp klassiska spel, sådana som förändrade världen. Han gillar att diskutera varför vissa spel blev populära och om man kan hitta den avgörande faktorn som gjorde att de blev förebilder för andra tv-spel. Nu senast i raden har vi boken The Art of Producing Games som tar upp hur ett spel blir till – från storyboard till färdig produkt. Vilka olika personer i teamet som jobbar med spelet pratas det också om. Det är intressant för mig som har känt otaliga människor inom denna bransch. Det verkar också som om rollerna ändrats från hur det såg ut för ett par decennier sedan. Allt detta står att läsa om i boken. Jag kan även rekommendera hans andra bok, Game Plan: Great Designs That Changed the Face of Computer Gaming.

Metal Slug för två spelare

February 7, 2011 by admin · Leave a Comment
Filed under: Arkadspel 

Brorsan och jag har lirat lite Metal Slug på sistone. Det är ett rockande spel till Mame för två spelare. Vi var desperata efter en bana där man kunde “bli fet”. Alltså, det finns vissa banor där man skjuter sönder grejer och så väller det ut en massa mat och om man tar tillräckligt mycket av den maten så blir gubben jättefet och hoppar runt som en säckliknande sak. Det är hur roligt som helst . Varje gång vi såg en grej man kunde äta vrålade vi: “Ta den där! Bli fet!” Men vi lyckades inte hitta den banan.

Senare lirade vi Metal Slug igen och blev äntligen feta! Vi hade uppnått Nirvana. Vi låtsades göra intervjuer med oss själva: “Hur kändes det att bli fet?” Eller SIFO-undersökningar: “Siffror visar att hela 30 % har blivit feta.” Två galna tomtar helt enkelt…

Kan verkligen rekommendera det spelet för övrigt.

Roligt tv-spel jag garvar åt

December 18, 2010 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

Det sjukaste spelet för tillfället är Try not to Fart till Xbox 360. Det är ett högst realistiskt spel. Du sitter på en dejt, allting går lugnt till – utåt sett. Men inom dig pågår ett krig, ett bubblande som gör sig påmint varje sekund! Snacka om multi tasking när du måste göra ett trevligt intryck på dejten samtidigt som du håller på att explodera. Försök att inte fjärta! Det är bara att trycka rätt knappkombination. Lika lätt som att hålla sig från att släppa iväg den där dunderbrakaren i verkligheten…

Roligt spel att skratta åt ett tag.

Japanska arkadspel

October 5, 2010 by admin · Leave a Comment
Filed under: Arkadspel 

Bara i Japan:

Endast japanska spelutvecklare kan vara så här sjuka att man gör ett arkadspel om en arg pappa som kommer hem och trashar köket samt dödar lite husdjur. Jag garvar i alla fall!

Heavy Rain recension

April 6, 2010 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

Det var ganska länge sen jag köpte Heavy Rain, men här kommer i alla fall min recension. Jag säger då det, vilket spel! Helt fantastisk grafik för det första. Ser man det från långt håll och tittar till snabbt så kan man nästan tro att det är en film som är på.

Heavy Rain är mer som en interaktiv film än ett spel. Handlingen är lite sorglig och spännande. Man ska jaga en mördare som kallas origami killer. I början kan man inte interagera så mycket. Man ska hjälpa gubben att borsta tänderna och raka sig m.m. vilket bara är fånigt men ganska småskojigt. Sedan kommer dock de verkliga valen. En kvinna blir våldtagen – tänker du försöka hjälpa henne eller gå därifrån? Alla dina val får stora konsekvenser och kanske är det därför Heavy Rain har extra stort replay value. Det är ett väldigt kort tv-spel med få speltimmar, men som sagt, för att få ut maximal underhållning av det ska man helst spela det flera gånger. Jag har pratat med andra som spelat det och alla har fått en helt annan handling än jag, så bara det skvallrar om att Heavy Rain är ett extremt genomtänkt och välgjort tv-spel.

Jag törs inte skriva för mycket i denna recension av rädsla för att spoila. Men jag kan definitivt rekommendera det.

Sonic & SEGA All-starts Racing testat

March 26, 2010 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

För några veckor sedan köpte jag Sonic & SEGA All-star Racing. Jag hade väl inte väntat mig något särskilt men det kryllar ju inte direkt av cartoon racingspel nuförtiden (eller cartoon cart kanske man ska kalla dem) och jag råkar gilla genren.

Karaktärerna kommer från kända SEGA-spel – samtliga Sonicgubbar är representerade: Sonic, Tails, Knuckles, Amy, Shadow och Dr. Eggman samt även Alex Kidd och lite filurer jag inte hört talas om. Jag tycker helt klart att Shadow är den bästa karaktären att spela med. Han är både snabb, har bra powerboost och hyfsad handling.

Det finns i huvudsak två olika modes att spela i – Grand Prix och Missions. Grand Prix är en cup på ett tema bestående av fyra race. Tre olika svårighetsgrader finns och det är ganska stor skillnad mellan dem. Missions å andra sidan är ett litet uppdrag där det gäller att få A-rank i utförande för att kunna låsa upp nya. Det kan t.ex. vara att powerslajda så mycket man kan på en bana, ta portar, besegra en zombie eller köra en minicup. Man får inte välja vilken gubbe man vill köra med. Jag skulle nästan säga att missions är lite roligare än Grand Prix.

Tyvärr är Sonic & SEGA All-stars Racing lite av ett hafsjobb. Buggarna står som spön i backen. Det värsta är nog när man råkar köra in i ett föremål eller i en vägg. Tvärstopp. Man kan inte smidigt krångla sig ur det som man kan i de flesta andra sådana här spel utan man måste backa vilket går slött och förlorar med största säkerhet loppet. Kör man däremot av vägen och ut i ett stup förlorar man nästan ingen tid alls. AI:n sedan. Ligger man först kan man inte dra ifrån men har man däremot kommit på efterkälken är det mycket svårt att komma ikapp. Då kan bara ett s.k. “all-star mode” rädda en. Det är ett föremål man kan plocka upp som gör att man blir odödlig, kör fort som attan och dessutom kan attackera obehindrat under några sekunder. I bästa fall kan man ta sig från sista plats till första. Det känns som en nödlösning utvecklarteamet kom på i sista stund när de upptäckte att AI:n var defekt. Men detta all-star mode gör bara spelet ännu mer random. Sen att gubbarna gör segergester fast de har förlorat och ojar sig över hur dåligt det gått när de i själva verket vunnit hela turneringen gör inte så mycket.

Det här är ett ganska kasst racingspel men fungerar om man verkligen törstar efter ett nytt spel i denna ganska försummade genre.

Just Cause 2 demot

March 5, 2010 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

Testade Just Cause 2-demot igår. Jag är verkligen glad över att spelet snart ska släppas. Det såg mörkt ut där ett tag. Jag känner flera av dem som har jobbat på projektet och de har verkligen slitit som djur i flera år. Jag var t.o.m. på besök för två år sedan och provspelade spelet och redan då hade de hunnit ganska långt och det såg bra ut.

Just Cause 2 har bara fördelar jämfört med ettan. Det är snyggare på alla sätt och vis och man kan göra fler superhjälte-moves. Vid en första anblick ser det åtminstone väldigt fritt ut. Världen är skitstor och man kan stanna vilket fordon man vill och kasta ut föraren för att sedan ta över. Varje spelomgång blir som en liten actionfilm där helt olika saker kan hända. Denna demoomgång av Just Cause 2 hamnade jag på ett biltak varpå föraren fick panik och började speeda som en galning, jag körde av misstag på en beduin som flög åt helvete samt hamnade mitt i en eldstrid med attackhelikoptrar.

Själva demot var lite konstigt. Man fick ingen direkt inblick i missions och det var tidsbegränsat fast man fick mer tid på sig än vad som stod. Att flyga flygplan genom ringar var nästan omöjligt och man undrar lite varför de tog med det i demot.

Men annars ser Just Cause 2 riktigt lovande ut och jag hoppas få spela fullversionen snart.

Super Mario Bros spel Wii

February 17, 2010 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

Nu har jag och min pojkvän äntligen klarat nya Super Mario Bros spelet till Wii. Det är ett väldigt roligt spel, det är det. Dock mycket frustrerande. Att vara två spelare som t.o.m. försöker hjälpa varandra är svårare än att spela själv. Det enda som är lättare är att den ena spelaren kan trycka på A-knappen och hamna i en bubbla om denne märker att han håller på att ramla ner i ett stup. Man räddar sig på så vis och är skyddad tills den andra spelaren poppar bubblan (det gäller dock att inte den andre dör för då åker båda ut från banan).

Super Mario Bros till Wii är ett mycket retsamt spel. Man kan hamna i en loop där man står och hoppar på den andres huvud jättelänge och inte kommer därifrån. Eller så ska man precis till att springa och håller in B-knappen som vanligt varpå man i stället råkar lyfta upp sin kompis i en mycket delikat situation. Irriterande.

Slutet på spelet är hur som helst skönt. Man kan springa omkring och spränga bokstäverna i credits som vore de block och hitta mynt.

När man har klarat spelet återstår ett nytt uppdrag, nämligen att samla alla stora guldmynt på alla banor (det finns tre på varje bana). Det har vi också gjort nu. Jag måste säga att bana 9-7 var en av de största bitcharna i ett Super Mario spel någonsin! Ha så kul med den. Med hjälp av mynten låser man upp nya banor i den nya nionde stjärnvärlden. Men förvänta dig ingen ny bana när du tagit alla mynt på stjärnvärlden, det ska du i så fall göra bara för en show-off.

Allt som allt tyckte jag Super Mario Bros till Wii var ett kul, om än irriterande spel, och om nerverna håller är det roligt att spela två samtidigt (har inte testat med fler spelare).

På tv-spels konvent

January 19, 2010 by admin · 1 Comment
Filed under: Tv-spel 

Det har varit lite skralt med uppdateringar på sistone och det beror på att jag har varit på tv-spels konvent i Washington DC. En relativt liten tillställning (ca 2000 deltagare) som kallas MAGFest (Music and Gaming Festival). Här kommer en liten recension av spektaklet.

MAGFest är ett konvent som växer för varje år och just i år var tillströmningen av nytt folk ovanligt stor. För två år sedan när jag var där sist hade de endast 1200 deltagare och gick med förlust. Men MAGFest verkar inte riktigt kunna leva upp till det ökande besöksantalet. Visst, det finns fler arkadspelautomater och konsollspel än förut men grundläggande saker som aktivitetsschema, ordentlig förklaring över hur man hittar olika events och rum är det dåligt med. Vissa tv-spelsturneringar blev fyra timmar försenade vilket är helt oacceptabelt.

De flesta går på MAGFest för att träffa likasinnade. Sen hotellet, Hilton Mark Center Alexandria, sköter sig perfekt varje gång. Det är ett lyxhotell som ändå har hög tolerans för den här typen av grupper och konvent (som trots allt kan ställa till väldigt mycket bus). Hotelledningen är mycket proffsig och trevlig och rummen är exemplariskt skötta. Dock kan det vara svårt att hitta sina kompisar i vimlet. Det är otroligt stort och en hissfärd kan faktiskt ta hela tio minuter inklusive väntetid (nej det är ingen överdrift!). Kontraktet för detta hotell gäller även till nästa gång, sedan får vi se var konventet hamnar.

En annan stor anledning till att man går på det här konventet är konserterna med tv-spelscoverband. Många av dessa är på demonivå men de flesta är väldigt duktiga på att spela och ger en bra show. Några av dem som spelade var:

Armadillo Tank – Ett tv-spelsband från Baltimore med en tjej (Pieness) på sång. De spelar inte de allra vanligaste låtarna så det är inte alltid man känner igen något. Visst är bandet roligt men Pieness sjunger tyvärr förskräckligt. Hon har ingen som helst kontroll över sin röst. Kanske hon skulle fundera på att bli stå-uppare i stället?

Metroid Metal – Otroligt duktiga musiker, setet var snortajt. Ljudet var fantastiskt. Även om det var högt så pallade man definitivt med. Ett exempel på när ljudteknik samspelar med akustiken på optimalt sätt. Metroidcovers som undertecknad fick riktiga rysningar av.

A Rival – AE, killen från Wave Theorys soloprojekt heter A Rival och består av AE själv, hans brorsa Jimmy på turntable samt nya tillskottet – en tjej på sång och dans. AE är verkligen duktig och rolig, han försöker göra lite sexanspelningar mitt i alla tv-spel vilket publiken älskar. Jag minns någonting om att man skulle runka med en powerglove för safe sex. Nya tjejen dansar bra men sjunger hemskt. Jag tror att deras låtar består mest av eget material med någon enstaka känd blippmelodi.

Temp Sound Solutions – Bandet består av Shawn Phase (trummor) som är en veteran i de här sammanhangen, House the Grate (gitarr) som är en av scenens främsta gitarrister, Kirby (numera även livegitarrist i Metroid Metal), Spookmeister C (bas) samt Cacomistle (electronic wind instrument). Det märks att de älskar det här. Bandet kör till stor del plankningar av kända och mindre kända tv-spelslåtar och medley och de gör det på ett mycket rått och skickligt sätt. Gitarrerna är kristallklara men ändå tunga.

Smash Bros. – Vem vill inte se Virt spela gitarr och käka korv samtidigt? Förmodligen de bästa musikerna av alla. Gitarristen Prozax röjde som en tokdåre. Han var full som jag vet inte vad och kanske borde han fundera på att ha några promille färre i kroppen nästa gång han ställer sig på en scen.

Allt som allt var MAGFest roligt och hyfsat bra arrangerat men de har en lång väg att gå om de ska kunna växa och ta emot fler besökare. Organisation och kreativitet är framför allt två saker de bör titta på.

Call of duty 4 – Modern warfare

December 20, 2009 by admin · Leave a Comment
Filed under: Tv-spel 

Tv-spelet Call of duty 4 – Modern Warfare är en FPS från 2007 som jag har köpt nu. Lite efter ja, men men. :) Det är då alltså fyran i Call of Duty och första delen av den serie som kallas Modern warfare.

Man spelar två olika soldater i det här spelet – en SAS och en US marine och storyn handlar om att någon jeppe har fått tag på ett kärnvapen och det gäller då förstås att hindra honom. Det är två parallella storylines som man får ta del av och dessa knyts sedan samman på ett smart sätt.

Jag har nu klarat det här tv-spelet och då undrar ni förstås vad jag tyckte. Ja, mycket snygg grafik och klockren spelkontroll som också Call of duty-serien har varit lite av pionjärer inom. Ett väldigt cinematiskt spel som man lever sig in i mycket, coola uppdrag och häftiga miljöer. Det enda som är synd är att spelet är så kort – kanske fem, sex timmars speltid allt som allt. Ett dubbelt så långt tv-spel hade suttit fint men detta visste jag i och för sig innan jag köpte det. En annan sak som är lite irriterande är att det är förutsägbart vilka beslut man ska ta. I synnerhet när spelet bestämt sig för att man inte kan komma vidare om man inte väljer att låta bli att slåss. Det är väldigt linjärt på det sättet och finns ingen direkt frihet i hur man ska lösa problemen. Men det är ändå en småsak när man tänker på hur kul spelet är i övrigt.

Call of duty 4 kan också spelas som multiplayerspel men nu har ju Modern Warfare 2 kommit och då vill väl de flesta spela det i stället.

Next Page »