Just Cause 2 demot
Testade Just Cause 2-demot igår. Jag är verkligen glad över att spelet snart ska släppas. Det såg mörkt ut där ett tag. Jag känner flera av dem som har jobbat på projektet och de har verkligen slitit som djur i flera år. Jag var t.o.m. på besök för två år sedan och provspelade spelet och redan då hade de hunnit ganska långt och det såg bra ut.
Just Cause 2 har bara fördelar jämfört med ettan. Det är snyggare på alla sätt och vis och man kan göra fler superhjälte-moves. Vid en första anblick ser det åtminstone väldigt fritt ut. Världen är skitstor och man kan stanna vilket fordon man vill och kasta ut föraren för att sedan ta över. Varje spelomgång blir som en liten actionfilm där helt olika saker kan hända. Denna demoomgång av Just Cause 2 hamnade jag på ett biltak varpå föraren fick panik och började speeda som en galning, jag körde av misstag på en beduin som flög åt helvete samt hamnade mitt i en eldstrid med attackhelikoptrar.
Själva demot var lite konstigt. Man fick ingen direkt inblick i missions och det var tidsbegränsat fast man fick mer tid på sig än vad som stod. Att flyga flygplan genom ringar var nästan omöjligt och man undrar lite varför de tog med det i demot.
Men annars ser Just Cause 2 riktigt lovande ut och jag hoppas få spela fullversionen snart.
Super Mario Bros spel Wii
Nu har jag och min pojkvän äntligen klarat nya Super Mario Bros spelet till Wii. Det är ett väldigt roligt spel, det är det. Dock mycket frustrerande. Att vara två spelare som t.o.m. försöker hjälpa varandra är svårare än att spela själv. Det enda som är lättare är att den ena spelaren kan trycka på A-knappen och hamna i en bubbla om denne märker att han håller på att ramla ner i ett stup. Man räddar sig på så vis och är skyddad tills den andra spelaren poppar bubblan (det gäller dock att inte den andre dör för då åker båda ut från banan).
Super Mario Bros till Wii är ett mycket retsamt spel. Man kan hamna i en loop där man står och hoppar på den andres huvud jättelänge och inte kommer därifrån. Eller så ska man precis till att springa och håller in B-knappen som vanligt varpå man i stället råkar lyfta upp sin kompis i en mycket delikat situation. Irriterande.
Slutet på spelet är hur som helst skönt. Man kan springa omkring och spränga bokstäverna i credits som vore de block och hitta mynt.
När man har klarat spelet återstår ett nytt uppdrag, nämligen att samla alla stora guldmynt på alla banor (det finns tre på varje bana). Det har vi också gjort nu. Jag måste säga att bana 9-7 var en av de största bitcharna i ett Super Mario spel någonsin! Ha så kul med den. Med hjälp av mynten låser man upp nya banor i den nya nionde stjärnvärlden. Men förvänta dig ingen ny bana när du tagit alla mynt på stjärnvärlden, det ska du i så fall göra bara för en show-off.
Allt som allt tyckte jag Super Mario Bros till Wii var ett kul, om än irriterande spel, och om nerverna håller är det roligt att spela två samtidigt (har inte testat med fler spelare).
På tv-spels konvent
Det har varit lite skralt med uppdateringar på sistone och det beror på att jag har varit på tv-spels konvent i Washington DC. En relativt liten tillställning (ca 2000 deltagare) som kallas MAGFest (Music and Gaming Festival). Här kommer en liten recension av spektaklet.
MAGFest är ett konvent som växer för varje år och just i år var tillströmningen av nytt folk ovanligt stor. För två år sedan när jag var där sist hade de endast 1200 deltagare och gick med förlust. Men MAGFest verkar inte riktigt kunna leva upp till det ökande besöksantalet. Visst, det finns fler arkadspelautomater och konsollspel än förut men grundläggande saker som aktivitetsschema, ordentlig förklaring över hur man hittar olika events och rum är det dåligt med. Vissa tv-spelsturneringar blev fyra timmar försenade vilket är helt oacceptabelt.
De flesta går på MAGFest för att träffa likasinnade. Sen hotellet, Hilton Mark Center Alexandria, sköter sig perfekt varje gång. Det är ett lyxhotell som ändå har hög tolerans för den här typen av grupper och konvent (som trots allt kan ställa till väldigt mycket bus). Hotelledningen är mycket proffsig och trevlig och rummen är exemplariskt skötta. Dock kan det vara svårt att hitta sina kompisar i vimlet. Det är otroligt stort och en hissfärd kan faktiskt ta hela tio minuter inklusive väntetid (nej det är ingen överdrift!). Kontraktet för detta hotell gäller även till nästa gång, sedan får vi se var konventet hamnar.
En annan stor anledning till att man går på det här konventet är konserterna med tv-spelscoverband. Många av dessa är på demonivå men de flesta är väldigt duktiga på att spela och ger en bra show. Några av dem som spelade var:
Armadillo Tank – Ett tv-spelsband från Baltimore med en tjej (Pieness) på sång. De spelar inte de allra vanligaste låtarna så det är inte alltid man känner igen något. Visst är bandet roligt men Pieness sjunger tyvärr förskräckligt. Hon har ingen som helst kontroll över sin röst. Kanske hon skulle fundera på att bli stå-uppare i stället?
Metroid Metal – Otroligt duktiga musiker, setet var snortajt. Ljudet var fantastiskt. Även om det var högt så pallade man definitivt med. Ett exempel på när ljudteknik samspelar med akustiken på optimalt sätt. Metroidcovers som undertecknad fick riktiga rysningar av.
A Rival – AE, killen från Wave Theorys soloprojekt heter A Rival och består av AE själv, hans brorsa Jimmy på turntable samt nya tillskottet – en tjej på sång och dans. AE är verkligen duktig och rolig, han försöker göra lite sexanspelningar mitt i alla tv-spel vilket publiken älskar. Jag minns någonting om att man skulle runka med en powerglove för safe sex. Nya tjejen dansar bra men sjunger hemskt. Jag tror att deras låtar består mest av eget material med någon enstaka känd blippmelodi.
Temp Sound Solutions – Bandet består av Shawn Phase (trummor) som är en veteran i de här sammanhangen, House the Grate (gitarr) som är en av scenens främsta gitarrister, Kirby (numera även livegitarrist i Metroid Metal), Spookmeister C (bas) samt Cacomistle (electronic wind instrument). Det märks att de älskar det här. Bandet kör till stor del plankningar av kända och mindre kända tv-spelslåtar och medley och de gör det på ett mycket rått och skickligt sätt. Gitarrerna är kristallklara men ändå tunga.
Smash Bros. – Vem vill inte se Virt spela gitarr och käka korv samtidigt? Förmodligen de bästa musikerna av alla. Gitarristen Prozax röjde som en tokdåre. Han var full som jag vet inte vad och kanske borde han fundera på att ha några promille färre i kroppen nästa gång han ställer sig på en scen.
Allt som allt var MAGFest roligt och hyfsat bra arrangerat men de har en lång väg att gå om de ska kunna växa och ta emot fler besökare. Organisation och kreativitet är framför allt två saker de bör titta på.
Call of duty 4 – Modern warfare
Tv-spelet Call of duty 4 – Modern Warfare är en FPS från 2007 som jag har köpt nu. Lite efter ja, men men. 
Det är då alltså fyran i Call of Duty och första delen av den serie som kallas Modern warfare.
Man spelar två olika soldater i det här spelet – en SAS och en US marine och storyn handlar om att någon jeppe har fått tag på ett kärnvapen och det gäller då förstås att hindra honom. Det är två parallella storylines som man får ta del av och dessa knyts sedan samman på ett smart sätt.
Jag har nu klarat det här tv-spelet och då undrar ni förstås vad jag tyckte. Ja, mycket snygg grafik och klockren spelkontroll som också Call of duty-serien har varit lite av pionjärer inom. Ett väldigt cinematiskt spel som man lever sig in i mycket, coola uppdrag och häftiga miljöer. Det enda som är synd är att spelet är så kort – kanske fem, sex timmars speltid allt som allt. Ett dubbelt så långt tv-spel hade suttit fint men detta visste jag i och för sig innan jag köpte det. En annan sak som är lite irriterande är att det är förutsägbart vilka beslut man ska ta. I synnerhet när spelet bestämt sig för att man inte kan komma vidare om man inte väljer att låta bli att slåss. Det är väldigt linjärt på det sättet och finns ingen direkt frihet i hur man ska lösa problemen. Men det är ändå en småsak när man tänker på hur kul spelet är i övrigt.
Call of duty 4 kan också spelas som multiplayerspel men nu har ju Modern Warfare 2 kommit och då vill väl de flesta spela det i stället.
Nya Super Mario Wii
För två veckor sen köpte jag och min pojkvän nya Super Mario Wii. Vi har tidigare märkt att vårt förhållande förbättras om vi får hålla på med någonting som kräver samarbete, t.ex. Tv-spel. Sen var vi så upptagna att vi inte hann spela det förrän denna vecka. Det är skillnad mot förr då man knappt kunde vänta tills man kom hem från affären med att slita upp förpackningen.
Hur var då spelet? Ja, vi kör ju nu co-op mode och då måste jag säga att det är ovanligt svårt. Det är inte så mycket att man hjälper varandra förutom när någon har tagit ett p-block eller liknande och man måste skynda sig att samla pengar. Nej, att vara två kan vara både svårt och frustrerande. För det första kan man inte stå i varandra. Gubbarna tar plats så man måste ibland trängas för att kunna få plats på små utrymmen. Detta leder till att man lätt trillar ner. Många liv går åt helvete pga det här. Man kan lyfta upp varandra på huvudet men då är man extra sårbar eftersom man får börja om ifall båda dör samtidigt.
Sen är det andra saker som inte funkar så bra med två spelare. Om en tar en svamp mitt när den andre är på väg att hoppa över ett stup så fryses bilden och det är lätt att man ramlar ner. Samma sak när man spawnar i en bubbla. Det kan hända vid de mest olämpliga tillfällen och leda till instant death.
Varför de inte har fixat det där med att man glider en stund för varje steg man tar och andra spelkontrollrelaterade katastrofer är för mig en gåta. Tror de att fansen vill ha åttabitarskvalitet på tv-spelen för nostalgins skull. Jag försäkrar, det vill vi inte!
Många skratt blir det hur som helst. Jag återkommer när jag har spelat lite mer Super Mario.
Drakar och dinosaurier
För några år sedan hade jag ett snack med en amerikan som hade koll på japansk kultur. Han berättade att en skandalös översättning mellan japanska och engelska skett i tv-spelsvärlden för ett par decennier sedan och att denna felaktighet hängde kvar än idag. Vad var då detta? Jo, en drake – ryu - är någonting kraftfullt i asiatisk kultur. Det är en symbol som används inom t.ex. kampsport. Tänk på alla asiatiska filmer som heter någonting med drake – Enter the Dragon, Crouching Tiger Hidden Dragon osv. Drake har en helt annan klang där borta. För oss svenskar spelar detta antagligen inte så stor roll, men i USA kan drake ses som någonting ont och negativt. Därför har amerikaner många gånger valt att översätta drake med dinosaurie.
Drakar är vanliga i tv-spel, vanligare än vad vi tror. Visste du t.ex. att Bub och Bob i Bubble Bobble är drakar, inte dinosaurier? Likaså Yoshi, Super Marios trotjänare, är en drake. Det finns mängder av exempel och du kommer att lägga märke till dem nu när du fått detta påpekat för dig.
Våga säga drake! Våga vägra dinosaurie!
Allt om SEGA Dreamcast
Skulle vilja tipsa om en ny blogg som helt specialicerat sig på Dreamcast. Här hittar vi många nostalgispäckade artiklar om gamla och nya(!) spel till Dreamcast men även information om Dreamcasten och dess tillbehör. Man hittar också kompletta listor på samtliga amerikanska, japanska och europeiska Dreamcastspel som har kommit ut. Bloggen har även en annonssida där du kan lägga in en annons ifall du vill sälja något relaterat föremål. Så den tycker jag ni ska kolla upp!
Vad har Michael Jackson och Sonic 3 gemensamt?
Michael Jackson skrev musiken till Sonic 3, meddelar Metro idag som om det var någon sorts nyhet. Det är snarare världens äldsta nyhet. Jag har åtminstone vetat om det eller rätttare sagt hört ryktet sedan 2006. De ryktena var ganska trovärdiga. En låt som man särskilt tror Michael skrev var den otroligt populära dängan som kompar Ice Cap zone. Detta är faktiskt en av tv-spelsvärldens största hits. Det som däremot är nytt är att ryktet nu hundraprocentigt bekräftats av kompositören Brad Buxter. Det är verkligen konstigt att Buxter aldrig spelat spelet eller ens vet vilka låtar som kom med. Väldigt dedikerad snubbe…
Kolla den här videon som handlar om Michael Jackson och Sonic 3. Grejen med ackordföljderna är inte det konstiga egentligen utan det som gjorde att folk verkligen köpte det här redan 2006 var att man fick reda på att Michael varit involverad. Det kunde ju också varit ren rip-off från Buxters sida. Men nu vet vi. Tror jag. 
För övrigt tycker jag att Sonic 3 har den sämsta musiken av alla Sonic-spel. Men just Ice Cap zone är en pärla!
Nya Brink-videos
Det har kommit ut videos på Kotaku från ännu inte utkomna spelet Brink från Bethesda och Splash Damage. Japp, det var samma studio som gjorde Quake Wars. Brink utspelar sig på en ö, The Arc, dit diverse pack har förpassats efter en naturkatastrof. Du kan själv välja utseende på din gubbe och customiza honom. Tyvärr finns inga tjejer verkar det som.
Brink är ett ganska standard first person shooter fast med en hel del nyheter. För det första går det inte bara ut på att skjuta så många gubbar som möjligt utan du har också små uppdrag att göra, t.ex. disabla en kran eller vad det nu kan vara (kolla videon så förstår du). Dessa kallas objectives. En annan nyhet som nog många kommer att gilla är att du i Brink har en styrning som kallas smart move. Istället för att fastna på saker du ska hoppa över för att du inte tajmar hoppet rätt (en styggelse i de flesta FPS) så kan du hålla in en smart button som gör att du enkelt och automatiskt voltar eller på annat sätt navigerar över hindret.
Du kan också gå fram till olika kontrollstationer och byta klass och vapen på din gubbe. Så detta tv-spel ser ut att bli ganska mångsidigt. Snyggt är det också. Men det lär dröja ett tag innan det kommer ut.
Nya Tomb Raider Underworld till PS3
Jag har köpt nya Tomb Raider Underworld till min PS3:a. Ganska najs spel! Jag gillar alla dessa Zelda-liknande pussel och tankenötter som spelet innehåller. Grafiken är helt okej även om animationerna är lite hackiga emellanåt. Det som stör mig lite är att man fastnar på klipphällar och att det helt plötsligt inte går att styra Lara över huvud taget. På det sättet är det ganska buggigt. Sen att man måste stänga av och starta om bara för att Lara fastnar i t.ex. en grop och inte kan ta sig loss är ganska irriterande. Tur då att save-funktionen är så flexibel så man kan få starta om en bit bort. Det är ändå irriterande.
Men överlag tycker jag hittills att Tomb Raider är ett riktigt schysst spel! Jag kämpar på så kommer jag kanske med ett andra utlåtande snart.
Bloggnätverk
-
